| Kronisk hosta en miljöutlöst sjukdom hos hästen. |
Kronisk hosta, bronkit, kvickdrag, dammallergiker: "kärt barn" har många namn. Alla benämningar syftar till att beskriva hästen eller ponnyn som hostar flera ggr i veckan eller till och med flera ggr om dagen och som oftast är sämre under höst/vintersäsong och bättre på sommaren.
Orsaken till att en del hästar får sådana här bekymmer är ofullständigt känd. Troligen handlar det om en ökad känslighet och/eller ett bristande immunförsvar i luftvägarna. I samband med att hästen vistas i en för den olämplig miljö, börjar symtomen visa sig.
För att enklast förstå problemet kan man jämföra hästen med en människa som har astma eller till och med en rökare.
Det första symtom som hästen med "känslig hals" börjar visa är en ökad slembildning i luftrören, med följden att den ibland efter ett ridpass är lite kladdig i näsan av vitt slem eller att den i början av ett ridpass eller ibland i samband med utfodring hostar till en eller några gånger. Detta är i princip ett onormalt fynd hos den helt friska hästen, men det behöver för den skull inte betyda att hästen med "känslig hals" har ett allvarligt bekymmer. Tittar man en sådan häst i halsen med ett så kallat fiberendoskop (en kamera på en lång sladd) ser man ofta att den har slem i svalg och luftstrupe i varierad mängd. Detta beror i sin tur på att de mindre bronkerna i luftträdet har blivit retade av något "allergen" (= ett allergiframkallande ämne), vanligen mögelsporer eller dammkvalster, så att en lättare inflammatorisk reaktion har startat och i den ingår en ökad slembildning. De små flimmerhåren som normalt gör att slemmet transporteras upp i svalget fungerar inte så bra och därför samlas slemmet i bronkerna. Många tror nu att lösningen är att få hästen att hosta upp slemmet och det är i sig riktigt, men det viktigaste i behandlingen är att få stopp på bildningen av slem som ju sker längre ner i bronkträdet, samt att hindra att hästen utsätts f�r de partiklar som gör att andningsvägarna retas.
Nästa "steg" eller tecken på försämring i sjukdomsutvecklingen är att hästen drabbas av en bronk "kramp" som gör att den har svårt att få ut luft vid utandning. Detta kan ses som om hästen tar bukmusklerna till hjälp att pressa ut luften och spårrar upp nåsborrarna extra. Har hästen utvecklat de hör symtomen är den ordentligt arbetsnedsatt, dvs den kan inte jobba och måste ha hjälp med medicinering.
Hur ska man hantera hästen?
Hästar med "känsliga halsar" måste bo i en sanerad miljö för att inte utveckla tecken på sjukdom. Man behöver inte nödvändigtvis bannlysa allt strömedel i hela stallet, det viktigaste verkar vara att man ser till den sjuka hästens närmiljö, alltså den egna boxen. Sköter man detta bra kan de här hästarna leva hela sitt liv och fungera helt symtomfria. Mögelsporer och dammkvalster finns mer eller mindre i all halm och hö, och således bör man hitta nögot annat alternativ att strö och fodra med. Pappersströ, spån eller torv är utmärkta strömedel till "hosthästar". Det alltmer använda hösilaget är ur hostsynpunkt det troligen allra bästa att ge som grovfoder. Har man inte tillgång till det ska man se till att skaffa ett hö av allra bästa hygieniska kvalitet och dessutom lägga det i blöt innan hästen utfodras. Självklart bör man undvika dammiga miljöer och tillse att stallet är väl ventilerat. Kondens på insidan av fönsterrutor är ett grovt men ganska bra tecken på ett för dåligt ventilerat stall och "handen på hjärtat" hur vanligt är inte det?
Utevistelse så mycket som möjligt är förstås en självklarhet för hästar med känsliga halsar, trots det bör man känna till och förstå att inte ens uteluften är så nyttig under stora delar av vintern här i Halland, som ju oftast är tjock dimma med mycket hög luftfuktighet. Av bland annat den anledningen blir det ibland aktuellt att trots goda miljöåtgärder behöva behandla en hosthäst med någon form av lämplig medicin under en period.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar