I mitten på sommaren när jag var 10 år gammal fick jag mitt första husdjur, en vit kanin som jag döpte till Stampe. Han var väldigt speciell, men go och jag minns att jag aldrig ville att han skulle dö. Idag 10 ½ år senare har den dagen kommit, han har somnat in och kommer inte att finnas längre, jag kommer inte kunna fara och klappa på min mjuka kanin som så glatt kommer fram och slickar på en...
Det känns faktiskt lite tungt, en sån här dag får man upp ögonen för hur många djur man har och att alla någon dag ska gå vidare.. But the life goes on. Jag kan inte leva i den världen, man får ju ut så mycket kärlek av djuren under tiden tsm.
Stampe kommer jag alltid komma ihåg, han var mitt första husdjur, början på det zoo jag har idag. Den dagen jag fick veta att jag skulle få en kanin och mina kusiner hjälpte mig bygga en stor bur till han, den buren tillbringade han 8 år i, innan han fick bli sambo med min hona. Han hade ett bra liv, från första till sista dagen under alla de 10 ½ åren.
Hur många år sedan är det inte jag och mina kompisar höll på med kaninhoppning.. Vilka minnen, Stampe hoppade 50 cm en riktig hoppkanon. Jag tog ofta med mina kaniner hem till Farmor, där de fick massa godsaker och vara och leka i gräset. Det var många år sedan min farmor dog, men alla minnen finns fortfarande kvar och kommer alltid göra! <3
 |
| <3 Vila i frid <3 |
